Nätverk och service taxonomin är ett system uppbyggt för att på ett enkelt och metodiskt sätt kunna förklara och beskriva olika nätverkslösningar. Systemet har en internationellt giltig standard, vilket gör den användbar i sammanhang där man behöver förklara en uppbyggnad för en person eller verksamhet av annan nationalitet eller språklig bas. Detta underlättar mycket i det läge då tekniker från olika delar av världen, eller för den delen bara olika delar av samma verksamhet, ska samordna nätverksarbetet.

Systemet är standardiserat och är skapat gemensamt av organisationerna ”Kommittén för Nätverksdrift och Hantering” (CNOM) och ”Internationella Federationen för Informationsbearbetning” (IFIP). Taxonomin är organiserad i sju kategorier, där de första fyra identifierar vilken typ av nätverk det är som hanteras, och vilka områden dessa täcker. De tre sista talar om vilka modeller, teknologier och metoder som används i nätverket. Detta skapar sedan en relativt enkel modell teknikern kan använda för att beskriva nätverket.

Vad representerar då de olika kategorierna?

Klassningssystemet och dess uppbyggnad

Den första kategorin beskriver vilken typ av nätverk det är som ska beskrivas, exempelvis om det rör sig om ett hem- eller företagsnätverk. Dessa definieras sedan ännu tydligare i kategori två, där man istället beskriver vilka tjänster nätverket ska upprätthålla. Exempel på detta kan vara om nätverket syftar till att upprätthålla strömning av media, tillhandahålla en molntjänst eller ska fungera som ett sammanlänkande nätverk för smarta produkter. De första två kategorierna beskriver således rena tekniska detaljer.

I kategori tre beskriver man istället vilken och på vilket sätt olika delar av en affärsverksamhet påverkas och ställer krav. Här blir det då aktuellt att titta på vilken ekonomisk påverkan nätverket har, både när det fungerar och när det inte fungerar. Detta har även påverkan under kategori fyra, där teknikern beskriver vad syftet är med nätverket och vad det har för avsedd funktion. Exempelvis om det är tänkt att hantera redovisning, säkerhet eller prestandaövervakning.

Avslutningsvis så beskriver de tre sista kategorierna, i följande ordning, hur det tänkta nätverket ska styras, vilka tekniker som används samt med vilka metoder nätverket ska byggas. När en tekniker redovisar detta i ett dokument där han eller hon följer de förutbestämda standarderna, skapar det goda förutsättningar för andra tekniker att både förstå och bygga vidare på det uppbyggda nätverket. Det ger även goda möjligheter för någon annan att felsöka nätverket.